Småsakerna kan få livsavgörande konsekvenser

Första veckorna på den grundläggande militärutbildningen beskriver många som stressig. Det är ständigt tider som ska passas prickprick och du gör samma saker om och om igen. Befälen kräver perfektion. Varför?

Foto: Jimmy Croona / Combat Camera / Försvarsmakten

Kapten Frans Andersson är ansvarig för GMU vid Arméns Jägarbataljon i Arvidsjaur. Här berättar han om varför det är så stort fokus på detaljer i början av den militära utbildningen:

− Självklart är det inte sängbäddningen eller skoputsningen i sig som är det viktiga, utan att skapa mentaliteten att alltid sträva efter se till detaljer även i elementära småsaker, vilket senare kan få livsavgörande konsekvenser i skarpt läge. Man ska inte dumgöra saker, men utifrån och som ny inom Försvarsmakten kan det ibland se ut som att vi överdriver till exempel sängbäddningen.

Ansvar läggs på successivt
− Skoskav är ett annat exempel. Rekryterna tycker att befälen tjatar på dem att byta strumpor. Vi gör det för att vi vet att det är viktigt och att de tids nog kommer förstå varför, på riktigt. Bara förra veckan var det en rekryt som sa ’Nu förstår jag vad du har sagt, det är viktigt att ta hand om fötterna.

− Successivt lägger vi på mer ansvar. GMU går igenom allt från att kunna sköta städningen till att ansvara för att gå med laddat vapen. Det säger sig självt, kan du inte ansvara för att ta hand om det mest grundläggande som att bädda din säng, kan vi inte riskera att sätta dig i en situation som kan vara livsfarlig för dig och för andra.

Förlåtande anda
− Vi ställer krav och säger till om det blir fel. De som kommer hit är inte alltid vana vid det. Visst har alla fått betyg i skolan, men där går det ju att välja att lägga ribban lägre. Det funkar inte här.

− Men vi är också här för att göra fel och misslyckas. Allt handlar om att förbereda inför en stridssituation och då behövs en förlåtande anda och att man kan föra diskussion kring vilka fel som kan begås i förväg.

Fakta

Pierre Jacobsson, patrullchef och flygbasjägare vid F 17 Blekinge flygflottilj :

”För mig har utvecklingskurvan varit brant under alla år här. Faktum är att man inte alltid vet om det man har lärt sig kommer vara till nytta av längre fram, men så plötsligt kan man plocka saker som man har lagt i sin erfarenhetsbank. Här får man pröva och öva. Man lär av sina misstag och nöter in allt. Sedan finns allt i bakhuvudet, redo att plockas fram när det behövs.”

Fakta

Emil Lindskog, tredje vapenteknisk officer, Första ubåtsflottiljen i Karlskrona:

”Mitt starkaste minne från värnplikten är inget enskilt tillfälle utan mer den stora omställningen under första tiden. Man skulle lära sig att passa tider, göra saker på speciella sätt och hålla ordning. Det var stressigt och pressande, men samtidigt hade vi bra sammanhållning och när alla vet vad som gäller blir stämningen mer avslappnad. ”

Fakta

Emil Sandqvist, jägaraspirant, Arméns jägarbataljon i Arvidsjaur:

Man får allt större eget ansvar. I början var det ju mycket städande och ordningsfrågor. Samtidigt hade du befäl som påminde dig om saker. Nu är det fler övningar ute i skogen, vilket är kul, men har du inte koll på dina grejer nu kan det bli riktigt jobbigt.

Fakta

Anna Närhi, bildtolk F 17 Blekinge flygflottilj:

”Jag trodde att den militära grundutbildningen skulle vara mer boot camp och blev först lite besviken på den punkten. Men det fick jag igen på den psykiska biten som var väldigt krävande. Det var skönt att ha lite arbetslivserfarenhet i bagaget och inte ha problem med att bli tillsagd utan mer kunna fokusera på uppgiften.”