Pappa är alltid hemma

De jobbar med skarpa underrättelseuppdrag. Då gäller det att alla riktar fokus på exakt rätt sak i rätt sekund. Tyst och koncentrerat arbetar besättningen på ubåten HMS Halland. Även om ubåten ligger vid kaj denna dag, och därför inte behöver vara oroliga för att bli upptäckta, rör sig alla tyst. Det tycks vara ett ryggmärgsbeteende hos besättningen och kommunikationen är kort, koncis och utförs med stor precision. 

Foto: Johan Lundahl/COMBATCAMERA

En tyst gemenskap
Under den korrekta och bullerfria ytan under arbetspassen, finns en stark känsla av gemenskap. Tystnaden till trots är det kamratskap och gemenskap som besättningen lyfter fram som det allra bästa med sin arbetsplats.

– Vi lever och jobbar tätt ihop. Vi måste vara tysta ombord för att inte bli upptäckta, så då gäller det att alla vet vad de ska göra och tar eget ansvar. Och man måste funka bra ihop, både samarbetsmässigt och socialt, berättar Richard Svensson, förstemaskinist och får medhåll av kollegan Emil Lindskog, tredje vapenteknisk officer:
– En av de stora fördelarna i jobbet är att det är så trevligt. Vi är ett sammansvetsat gäng som löser saker tillsammans. När alla vet vad de ska göra och tar eget ansvar blir också stämningen mer avslappnad.

Lever tätt inpå varandra
Under turerna till havs är de helt avskurna från omvärlden. Tobias Johansson, andre motortekniker, har arbetat på HMS Halland ett par månader:
– Gemenskapen är en stark anledning till att jag trivs. På en ubåt lever man ju verkligen tätt inpå varandra. Även om man inte jobbar hela tiden, är man isolerad på ubåten med noll kontakt med omvärlden.
– Man kommer väldigt nära sina kollegor, inte minst för att det inte finns så mycket plats, säger Emil. Det är klart att det kan vara jobbigt att vara borta i perioder från familj och vänner, men man vänjer sig och den stora fördelen är att man har mycket ledigt.

Besättningen blir som en andra familj där man stöttar varandra både i arbetet och socialt.

– Man kan bli lite knäpp efter ett par dagar ute, säger Richard. Det är lätt att hamna i negativa spiraler och då får vi hjälpas åt att lyfta tankarna. Tristessen är en utmaning som man lär sig hantera, främst för att man vet att den snabbt kan bytas mot stress.

Samling i mässen
En naturlig samlingspunkt på fartyget är mässen.

– Här äter, umgås och lever vi, berättar Richard. Under måltiderna snackar vi om bilar, husrenoveringar, elektronikprylar och vem som gör bäst kaffe.

– När man är ute länge smälter dag och natt ihop, säger Tobias. Matsedeln är det som avslöjar vilken tid på dagen det är och hur långt vi har kommit. Och hur långt det är innan man kommer hem igen. Missförstå mig rätt. Jag har valt det här, och jag är nöjd med valet, men självklart är det jobbigt ibland också.

Långa ledigheter
Den isolerade tillvaron ombord följs av längre ledigheter.

– Även om man är borta längre perioder så får man desto mer tid hemma, säger Richard. Chefen här har till exempel berättat att hans barn säger att ”pappa är alltid hemma”, och det är nog så de har upplevt det. Det blir också en bra förebild för oss som står i början av karriär och familjebildande.

Sociala aktiviteter iland
Flera i besättningen är nyinflyttade till Karlskrona och uppskattar den sociala stämningen i hela flottiljen.
– Såklart är vi i besättningen tajta, men även inom bataljonen är det mycket socialt som händer, berättar Tobias. Mässen i land ordnar ofta aktiviteter, ibland är det pokerkvällar och så tränar vi mycket tillsammans. I lördags var det kustflottans bal till exempel.

Längre ner på kajen i Karlskrona ligger Försvarsmaktens korvetter i bredd. Kollegorna inom 3. Sjöstridsflottiljen, ombord på HMS Malmö, har pyntat i mässen med bordsdekorationer från helgens begivenhet – Kustflottans bal. Läs mer i spalten till höger om vad tre medlemmar i den besättningen säger om kamratskap och gemenskap.

Fakta

Sebastian Sjö, 26 år, sonarbefäl:

"Det bästa med mitt jobb är att här finns så många duktiga personer som man verkligen kan lita på när det gäller. Sammanhållningen är kanon. Vi sitter alltid tillsammans och äter lunch och fikar. Och när man har varit ute ett par veckor till sjöss, ja då blir man rätt nära."

Markus Melkersson, 26 år, motorman:

"Från första stund i Försvarsmakten slås man av kamratskapen och gemenskapen. Jag kom in via GSU*. Det var fruktansvärt roligt. Vi var 1 200 personer som ryckte in på ett bräde. Vi var alla nya för varandra och hade ingen grund att stå på. Utifrån det utvecklades en otrolig kamratskap och under åren har jag många vänner från olika perioder inom Försvarsmakten."


*GSU är en grundläggande soldatutbildning för den som inte har genomgått GMU eller värnplikt. 

Per Serring, 25 år, motorman:

"Här finns en gemytlig stämning med mycket humor. Vi samarbetar bra och det är verkligen ingen som skriker på dig om jag säger så. Vi jobbar tätt och lever tätt inpå varandra så man blir nära vare sig man vill eller inte av att vara instängd i den här plåtlådan."