Det känns som jag kommer stanna länge”

För Vilhelm Carlsson, 20 år från Norrköping, var det själva utmaningen och lusten att prova sina gränser, både fysiskt och psykiskt, som lockade då han hösten 2012 sökte GMU. Tanken att söka var sedan länge väckt av de spännande lumpenhistorier som hans morbröder och andra berättat. Några egentliga planer på att börja jobba i Försvaret hade han dock inte.

Foto: jimcro01

Vilhelm började sin militära utbildning våren 2013, då han började GMU vid F 17 i Ronneby. Ganska snart efter starten kände han att det var inom försvaret han ville jobba.

– Allt det jag lärde mig, att jobba i grupp, alla nyttiga grejer jag lärde mig, ja hela systemet passade mig, berättar Vilhelm, som fortsätter,
– Till exempel att jobba i grupp under tuffa förhållanden. Du lär dig att bita ihop och bli uthållig. Nu vet jag att jag klarar tuffa saker.

En bra känsla för arbetsplatsen

Vilhelm är uppväxt i Norrköping. Jobbet i Försvarsmakten har nu tagit honom till Blekinge, dit han flyttade då han började sin tjänstgöring på Blekinge flygflottilj, F 17, i Ronneby. Till en början går han bredvid en av flottiljens flygmekaniker och verkar lite som lärling. Tanken är att han till hösten ska påbörja befattningsutbildningen för att själv bli flygmekaniker. Hittills har han fått en bra känsla för sin arbetsplats.

– Just nu känns det som att jag kommer att stanna länge. Det är roligt och jag lär mig mycket nytt. Det är spännande maskiner jag jobbar med; att underhålla flygplan och gå igenom dem inför flygningar, berättar Vilhelm.

Stämningen på förbandet, att alla hjälps åt och jobbar tillsammans, är ett av de främsta skälen till att Vilhelm trivs så bra.

– Jag som är ny här frågar mycket och lär mig hela tiden. Senast i dag fick jag beröm för att jag frågar mycket och visar intresse för allt. Det känns bra. I praktiken märker jag inte av en massa militära grader, det är inget vi bryr oss om i vardagen. Det handlar mer om att vi ska kunna lita på varandra oavsett grad, berättar Vilhelm.

Stöd från familj och vänner

Vilhelm tar gärna första bästa chans till ett utlandsuppdrag, bland annat för att få känslan av att kunna göra skillnad i ett större sammanhang. Men hur ser då familjen och vännerna på att utlandstjänst kan bli aktuellt?

– Min familj ser jättepositivt på det jag gör, även om det gör att jag flyttar långt hemifrån. Att jag hittat på något bra i mitt liv och att jag gör något jag tycker är roligt.
Min halvsyster var lite orolig ett tag över eventuella utlandsuppdrag. Men jag ser det som att det man kan göra för andra betyder mer än man själv i vissa lägen. Jag har mycket stöd både från vänner och familj, berättar Vilhelm.

Berättat för Eva Stattin

Två frågor

Vilhelm om...

...personlig utveckling och meritvärden:

Jag har fått en väldigt bra förmåga att arbeta ihop med andra i grupp. Blivit bra på att möta nya utmaningar och hantera nya situationer.
Jag har också lärt mig mycket om mig själv. Här ställs du hela tiden inför utmaningar, det är sånt som utvecklar en.

...planer för framtiden:

Just nu känns det solklart att jag ska vara kvar i Försvaret. Kanske läsa till officer eller specialistofficer så småningom, för att utvecklas.