Under hösten 2011 påbörjade Anna Närhi, Daniel Gustafsson, och Casandra Fogelberg sin Specialistofficersutbildning (SOU) i Halmstad. En del av utbildningen var att förbereda sig inför och sedan åka till Bosnien, för att på plats gå igenom vad som hände under kriget.
– Första halvåret under SOU var det roligaste och mest utvecklande i hela mitt liv, berättar Anna. Det var massor av nya intryck och jag fick verkligen lära känna mig själv, inte minst under utbildningen utveckling av grupp och ledare (UGL) och vår studieresa till Bosnien. Resan blev en ögonöppnare för många i klassen.
– Vi hade förberedelsetid som gav oss bra förkunskaper och förberedde egna lektioner som vi höll för varandra. Det var kul och lärorikt, men den verkliga insikten kom när vi fick åka dit. Det blev uppenbart att jag, och flera med mig, visste väldigt lite om kriget i Bosnien och på Balkan, säger Anna.
Varierande mottagande i Bosnien
– Det var givande, levande och väldigt starkt på många sätt, minns Casandra. Där nere fick vi besöka byar där kriget fortfarande kändes väldigt nära. Vi hade med oss ett bosniskt befäl och det märktes att kriget hade satt starka spår bland befolkningen. Både i byarna och i städerna kunde man märka att människor ryckte till av att se någon i uniform, de som var ledsna och de som var glada över att vi var där. Anna minns också de starka och varierande reaktionerna.
– Jag minns en tant i Varesh som kom ut med kakor och kramade om oss. Det visade sig att de hade en skola där som var döpt efter den nordiska bataljonen som var där under kriget.
Resan väcker fortfarande känslosamma minnen och förstärkte deras känsla av att jobba för något meningsfullt. Detta, att utvecklas med uppgiften genom det man ser, hör och lär sig, märker även omgivningen av.
– Både kompisar och familj har märkt att jag utvecklats på ett positivt sätt sedan jag började i Försvarsmakten. Min förståelse för omvärlden och vad som händer har ökat. Svårt att sätta fingret på det exakt, men det är uppenbart för både mig och mina nära att jag vuxit på många plan. Jag har fått en större förståelse för världspolitiken och omvärlden, berättar Daniel Gustafsson.
Idag jobbar alla tre inom flygvapnet. Casandra är luftbevakare. Hennes arbete omgärdas av sekretess men innebär att hon dagligen arbetar i skarpt läge för att bevaka svenskt luftrum.
– Erfarenheten som luftbevakare byggs på och jag lär mig mycket av mina kollegor. De har en fantastisk förmåga att identifiera flygplanstyp och ha koll på vad som brukar hända för att kunna förutse viktiga händelser.
Drivkraften att göra skillnad
Daniel och Anna arbetar båda som bildtolkar. Deras arbete sker mest från flygbasen, men vid insatser kan funktionen flyttas ut för att bedrivas i fält från specialutrustade containers. De var inte själv med i insatsen i Libyen härom året, men berättar att de svenska bildtolkar som deltog har fått mycket uppmärksamhet för sitt stora kunnande, både då det gäller sin specialistkompetens och förmågan att samarbeta.
– Att göra skillnad är självklart något som driver mig, säger Anna. Jag vill gärna åka på utlandsmission i framtiden, antingen i min nuvarande befattning som bildtolk om det går eller i en annan roll.
Daniel håller med om att detta är en drivkraft i arbetet varje dag.
– Jag är med och gör aktiva bedömningar genom att analysera och tolka. Det handlar om att se var det finns civila som kan utsättas för fara, att bedöma andra stridsstyrkors kapacitet till exempel genom att uppskatta oljereserver i en hamn.