Foto: Anders Kallin/Försvarsmakten
Anna, 28 år, bildtolk
− I ett par år efter gymnasiet jobbade jag inom industrin och på lager. Det var kul så länge som jag kände att jag lärde mig något. Jag hade hört en del lumparhistorier och ville pröva något nytt och testa mina gränser. Dessutom tyckte jag att det var praktiskt att få lastbilskörkort. Jag blev en del av det sista hela värnpliktsgänget 2009 i Enköping.
Värnplikten
− Jag trodde att värnplikten skulle vara mer boot camp och blev först lite besviken på den punkten. Men det fick jag igen på den psykiska biten som var väldigt krävande. Vi hade en gruppchef som var utmanande på ett bra sätt.Under värnplikten blev jag elverksskötare och lärde mig hur man bygger upp elnät. Jag minns ett tillfälle när jag tänkte vad har jag gett mig in på - det var under en övning där jag skulle dra 125-ampereskablar i slask och lera. Jag tittade ner på min snödräkt som skulle vara vit. Den var brun. Jag var brun och lerig från topp till tå. Men mitt befäl hade sagt en bra grej: − Ju jobbigare något är, desto roligare kommer du ha åt det sedan, och det stämmer verkligen. Jag har en hel del sådana minnen. Lumparhistorier lockade mig till Försvarsmakten från början, och jag fick en del med mig kan jag säga.
Man växer otroligt mycket som person. Dels började jag inse åt vilket håll jag ville yrkesmässigt. Dels fick jag klart för mig vad jag var bra och dålig på. Alla tänker ju olika, vilket blir uppenbart när man ska lösa uppgifter tillsammans och bo tätt ihop. Jag har väl inte varit bäst på att förstå att alla tänker olika, men nu fick jag bättre koll på friktionens orsaker. Jag hade svårt att se hur andra tänker som inte tänker likadant som jag. Nu förstår jag och det gör det både lättare och roligare att samarbeta. Det gör det också väldigt mycket lättare att instruera andra.
Vidareutbildning
− I slutet av värnplikten kände jag att här måste jag bara fortsätta. Jag fick tjänsten som elverksskötare i Nordic Battle Group och hade samma befäl som under värnplikten. Bra ledarskap är otroligt givande och det hade jag verkligen.
− Därefter följde utbildning till specialistofficer. Första halvåret under under utbildningen (SOU) var det roligaste i hela mitt liv. Det var massor av nya intryck och jag fick verkligen lära känna mig själv, inte minst under utbildningen utveckling av grupp och ledare (UGL) och vår studieresa till Bosnien.
Vardagen
− Nu arbetar jag som bildtolk på F17 i Ronneby. Den stora fördelen med mitt jobb är att man får vara nördig och att alla är det – från bildtolkar till piloter. Man får verkligen snöa in på olika ämnen och detaljer. Det är mycket självstudier, men även ett socialt arbete där vi samarbetar mycket, både bildtolkarna emellan och med piloterna. Att de äldre bildtolkarna fortfarande tycker att jobbet är kul sporrar mig. De har enorm kunskap och man kan få hjälp direkt.
Nästa steg
− Ledarskapet är starkt inom Försvarsmakten. Jag har haft bra ledare och känner att jag har utvecklat mitt ledarskap. Snart blir det dags för en riktig utmaning för mig när jag ska leda GMU (grundlägganed militär utbildning) och FOK (förberedande officerskurser) i Uppsala. Det ska bli jättekul och spännande att se hur det går. Då får jag testa mina gränser, men också planera övningar för att andra ska testa sina gränser. Jag ska göra mitt bästa för att uppmuntra och motivera så att alla lyckas så bra som det bara går. Mina befäl har verkligen inspirerat mig, så jag hoppas kunna göra detsamma.