Sema-Nur hade länge drömt om att arbeta i militären. Nu får hon leva ut den drömmen i Hemvärnet. Som stabsassistent är hon spindeln i nätet i staben och hanterar kommunikation i olika former.
Sema-Nur är uppvuxen bland militärer och har fantiserat om att själv bli soldat sedan barnsben. Hon minns hur hon provade sin pappas mössa och kavaj som liten och ville vara som honom. Men fantasierna stannade vid en dröm eftersom kvinnor inte fick göra militärtjänst i hennes hemland Azerbajdzjan.
Som 19-åring flyttade Sema-Nur till Sverige och fick reda på att både kvinnor och män kan arbeta i Försvarsmakten. Hon kände direkt att hon skulle gå med någon gång i framtiden. Drygt 10 år senare skickade hon in sin ansökan.
– När jag fyllde 30 så fick jag veta att jag gått vidare i Hemvärnet. Jag minns att vi hade kalas hemma och jag utbringade en skål och sa att det här är den bästa presenten som jag har gett mig själv, säger Sema-Nur.
Ovant och många nya saker på GU-F
Äntligen skulle hon få vara med och bära uniformen med stolthet och bidra till ett tryggt land. Först var det dags för GU-F, en så kallad grundläggande soldatutbildning för frivilliga. Hon berättar hur ovant och nytt allt kändes. Många av kamraterna hade jägarlicens och hon beskriver hur hon hela tiden låg ett steg efter. Första veckan var det mycket teori och sedan dags för vapenhantering.
– Det var första gången jag såg ett vapen på nära håll. Eftersom jag gick utbildningen som mc-ordonnans skulle jag ha en pistol. När jag öppnade min vapenlåda kände jag verkligen att det är allvar nu.
Sema-Nur beskriver hur hon efter 40 timmars vapenträning saknade något när hon lade ifrån sig hölstret på kvällen. Det kändes fel att inte ha vapnet så nära som möjligt.
Efter GU-F:en kom coronapandemin och det fanns ingen möjlighet att genomföra befattningsutbildningen. Sema-Nur hade inte heller någon att övningsköra med och det var svårt att boka kurser för mc-körkort. En tid senare frågade hennes bataljonschef om hon kunde tänka sig att bli stabsassistent istället, eftersom det fanns lediga utbildningsplatser och hon kunde passa i rollen.
Hon tackade ja, åkte upp till fjällen och gick sin befattningsutbildning i 35 minusgrader.
– Det var två veckor med teori, teori, teori. På eftermiddagarna övade vi praktiskt. Vi läste kartor, ritade och lärde oss radiokommunikation, säger Sema-Nur.
Den nya befattningen blev en fullträff
Hon förklarar att hon inte var bekant med karttjänst sedan tidigare men att hon övade extra under kvällarna i soldathemmet. Instruktörerna var också jätteduktiga och hjälpsamma.
Efter befattningsutbildningen har Sema-Nur hunnit genomföra sitt hemvärnsintro och deltagit på en krigsförbandsövning. Hon har fått mersmak för sin befattning och vill bara lära sig mer.
– Under övningen insåg jag vilken spindel i nätet jag är med min specialitet. Jag lyssnar, ritar och antecknar. Den gyllene regeln är att vara den första som hör allt.
Nästa stora övning är i april och under året vill Sema-Nur fortsätta att vidareutbilda sig och hålla sig uppdaterad. Hon funderar på att gå kurser för radio 180, minröjning och orderträning.